En förlorad barndom som återvanns

När smärtan så småningom minskade lärde Sasiline sig hur man utför uppgifter med sin vänstra hand. Hon var angelägen om att gå i skolan, men hon kom ofta hem och ropade: ”De andra barnen retar mig på grund av min arm!”. Familjen hade inget hopp att framtiden någonsin skulle vara annorlunda för Sasiline. Då kom ett oväntat telefonsamtal från hennes farfar. Han hade hört talas om det gratis medicinska arbetet Mercy Ships gör för att återställa skador som Sasilines. Joceline kunde knappast tro på de goda nyheterna. ”Vi måste verkligen ta oss dit! Vi kommer aldrig att få tag på pengarna till att fixa hennes hand” utbröt hon. Så mor och dotter gav sig av i gryningen för att ta en fullsatt gammal minibuss från staden. Hela dagen och hela natten åkte de över gropiga och leriga grusvägar, långt bortom platser som de kände till. Sasiline deltog i en patientundersökning av Mercy Ships och fick den eftertraktade tiden för att träffa en kirurg. En annan dagstur med buss över väldigt dåliga vägar tog dem till huvudstaden, därifrån tog det nio timmar innan de var framme vid Africa Mercy. De var utmattade, men exalterade. ”Jag är väldigt glad över denna operation,” meddelade Joceline. ”Vi har väntat länge.”

Sasiline och hennes mamma hade aldrig varit i bil eller använt elektricitet, och att lära sig hur man använder sjukhusfartygets ”västra toalett” var en källa till stort nöje. De fick gränslös komfort från sjuksköterskor och patienter, och den tillbakadragna Sasiline förvandlades gradvis till ett stojande, lysande barn. Eftersom Sasilines brännskador var omfattande, krävdes en rad komplexa kirurgiska ingrepp för att kunna lossa fingrarna och hennes armbåge. Först avlägsnades ärren över hennes armbåge, handleden och fingrarna så att hon kan sträcka ut armen normalt. Därefter togs hudtransplantat från hennes lår för att reparera armen.
Efter operationen utbrast Sasiline med ett högt skratt: ”Mamma, min arm är rak nu!”

Sårvårdsledaren Bethany Brown sade att ”Sasiline har förvandlats från att vara blyg till att öppna upp sig mer och mer. När hon äntligen kunde börja röra sin tumme, var hon extatisk. Hon sprang och visade sin nya rörelse för alla hon kunde hitta. Hon är väldigt stark och modig och mycket uppspelt över sina framsteg”. Joceline sade, ”Det är väldigt bra. Jag är verkligen glad att se skillnaden. Hon var länge fast, det var väldigt svårt för henne. ”

Numera hörs Sasiline innan hon syns. Hon deltar entusiastiskt i kreativa utmaningar som hon får av handterapeuten. Rehabiliteringslaget behandlar hennes ärrbildning ömtåligt, spelar spel, kittlar magen och påminner henne om allt hon kan uppnå. Sasiline kan nu helt böja sin armbåge. Hennes handled är läkt i rätt läge, och övningarna fokuserar på att utveckla hennes finmotorik. Skratten som föregår Sasiline, avslöjar insikten om ett nytt liv som väntar henne.