Marie Elisa är 45 år gammal. Hennes kropp är liten till växten, men hennes tro står stark och orubblig. Varje morgon går hon samma välbekanta väg hon gjort i flera år till kyrkan i Berangotra, en by i centrala Madagaskar, för att be. Denna morgonritual är hennes sätt att samla kraft inför dagens utmaningar – att sköta sina odlingar av grönsaker och potatis för att försörja familjen.

Men när hon fyllde 40 började rutinen glida henne ur händerna. En vanlig tandvärk utvecklades till en ihållande smärta som fick henne att söka hjälp på det lokala apoteket. Medicinen hon fick lindrade bara tillfälligt; smärtan mattades av, men hennes ansikte började svullna. ”Smärtstillandet hjälpte ett tag,” minns hon. ”Men svullnaden kom, och den bara växte tills det blev så här,” säger hon och pekar på sin nedre käke där en tumör etablerat sig – nu stor som en apelsin.

I lidandet finner hon hopp och styrka i sin tro. ”Jag ber till Jesus att jag ska bli frisk och kunna arbeta igen”, berättar hon – Hennes hopp på att hjälp ska komma är starkt, även när vänner och grannar ser på henne med medlidsamma blickar.

När tumören växte, växte också familjens svårigheter

Eftersom Marie Elisa inte längre kunde odla förlorade familjen sin inkomstkälla, och hon såg sin yngsta dotter tvingas hoppa av skolan för att hjälpa till.

”Jag kunde inte längre arbeta på fälten eller sälja på marknaden,” berättade hon. ”Och min dotter var tvungen att sluta skolan eftersom jag inte kunde betala avgifterna.”

I desperation sökte hon hjälp hos traditionella läkare, men tumören fortsatte bara att växa. En läkare rekommenderade operation, men kostnaden var långt bortom hennes möjligheter.

Det osannolika mötet med Mercy Ships

År 2024 reste Mercy Ships team runt i Madagaskar för patient-screening. Ett arbete där man på olika platser samlar och undersöker patienter som behöver operation för att se om deras åkomma kan opereras ombord på sjukhusfartyget Africa Mercy®. Denna vecka drog en cyklon fram över öns norra delar som även förändrade vädret längre söderut, där teamet befann sig. De tvingades ändra sin rutt på grund av regnet och de skadade vägarna – och passerade då en liten by de inte hade planerat att besöka. Där, vid vägkanten, såg de en kvinna med en tydlig ansiktstumör – det var Marie Elisa.

”Vi såg Marie Elisa gå genom marknaden och tre av oss ropade: ’Stanna bussen!'”, mindes Maddy Hartung, en volontärsjuksköterska från Australien. De steg av bussen, tog sig fram genom folkmassan och visade bilder på tidigare patienter som fått livsförändrande operationer. ”Vi förklarade att vi kanske kunde hjälpa någon – och hela byn vände sig om, pekade på Marie Elisa och skyndade sig att leda henne till oss.”

Teamet satte upp en tillfällig klinik på byhövdingens veranda för att undersöka Marie Elisa och berätta om möjligheten till kostnadsfri operation. Hon var avvaktande till en början. Men insåg till sist att detta kanske inte var för bra för att vara sant och att hon fått en osannolik chans till läkedom.

”Jag var sjuk och redo att ta risken – jag hade inget att förlora,” sa hon.

I stunden tänkte inte Marie Elisa bara på sin egen hälsa utan nämnde hon att hennes make Claude också hade problem – med sitt öga. Efter en undersökning konstaterade teamet att även han kunde få operation. Båda fick till slut tid för gratis operationer ombord på Africa Mercy, om än vid olika tillfällen.

”Hon skulle vara just där vid vägkanten – Jag tror Gud hade en plan för henne,” sa sjuksköterskan Maddy efteråt.

Gåvan att bli frisk – och få hoppet tillbaka

Marie Elisa reste i tre dagar till Toamasina, där Africa Mercy låg i hamn. På grund av svår undernäring från tumörens påverkan sattes hon först på ett näringsprogram. Några veckor senare blev hon godkänd för operation.

”Jag tackar Gud för att tumören togs bort och att jag är frisk igen. Operationen gick bra, och nu kan jag äta normalt utan problem”, delade Marie Elisa glatt när hon förberedde sig för att återvända hem.

Dr. Erik Andersen, en australiensisk narkosläkare, underströk allvaret:

”Utan operation skulle Marie Elisas tillstånd ha förvärrats, med den stora tumören tryckandes mot luftvägarna hade det blivit svårt att andas och äta.”

När Marie Elisa kom hem igen var hennes man Claude lättad. Han hade känt sig maktlös, men fortsatt att be på avstånd.

”Med henne så långt borta kunde jag bara be,” berättade han. ”Jag sa om och om igen: ’Åh Gud, snälla hela min fru och befria henne från denna sjukdom.'”

Några veckor efter att Marie Elisa skrivits ut var det Claudes tur att opereras – för att ta bort en cysta på vänstra ögat han haft i fem år. Denna gång följde Marie Elisa med tillbaka till skeppet, inte som patient utan som Claudes vårdgivare. När Claude skrevs ut återvände paret hem, fyllda av hopp inför framtiden. För Marie Elisa väcktes en glädje i tanken på att återvända till sina potatis- och grönsaksfält.
”När jag är helt återställd och inget längre besvärar mig, kan jag gå tillbaka till mitt gamla jobb.”
Tack vare Mercy Ships är Marie Elisa redo att odla igen och se till att familjens framtid blomstrar