Åttaåriga Musu gick upp för landgången till Global Mercy med hopp i hjärtat och en vänsterarm som var böjd och stel. En svår brännskadeärrbildning hade med tiden stramat åt huden och gjort det svårt för henne att använda handen.

Den här typen av ärr, så kallade kontrakturer, är en allvarlig komplikation efter brännskador. När ärrvävnaden drar ihop sig kan den begränsa rörelseförmågan och påverka vardagen på djupet. I länder som Sierra Leone, där tillgången till trygg, specialiserad och prisvärd kirurgi är begränsad, blir sådana skador ofta obehandlade.

Dr. John de Waal, volontär och rekonstruktiv plastikkirurg från Nya Zeeland, förklarade skillnaden:

”Hemma hos oss ser vi nästan aldrig den här typen av kontrakturer. Sår tas om hand tidigt och hinner sällan bli så allvarliga.”

Bakom skillnaderna finns större utmaningar, fattigdom, bristande infrastruktur och för få utbildade vårdgivare.

Olyckan som förändrade allt

Musu är en livlig och varm person som möter världen med ett stort leende. Hon kommer från en liten by i södra Sierra Leone där livet präglas av gemenskap och där barnen leker tillsammans medan maten tillagas, oftast över öppen eld.

Det var under en helt vanlig lekstund som olyckan inträffade.

Hennes mormor kokade palmolja över öppen eld för att göra tvål. Musu blev av misstag knuffad mitt i en lek och kastrullen med den heta oljan föll över henne.

På bara några sekunder förändrades allt.

Kampen mot ärren

När olyckan inträffade befann sig Musus mamma, Mamie, på marknaden. Samtalet hon fick skulle hon aldrig glömma.

”Min bror ringde och sa: “Din dotter har varit med om en olycka… het olja har spillts på henne.”

Mamie skyndade hem.

”När jag såg mitt barn mådde jag så dåligt. Som mamma gjorde det ont i hela mig, hon föddes ju inte så här.”

De följande månaderna blev en lång kamp. Sjukhusvistelser, behandlingar och väntan, utan tydliga resultat. Först efter flera försök började såren läka.

Men något var fel.

Musus vänstra arm gick inte längre att räta ut. Handen hade fastnat i ett böjt läge.

Ett barns styrka

Trots allt fortsatte Musu att sprida glädje omkring sig.

”Hon har en så varm utstrålning och ett stort leende”, berättar Louisa Dunne, volontärsjuksköterska från Australien.

Mamie nickar igenkännande.

”Hon är modig, social och älskar att hjälpa till hemma.”

Men efter olyckan blev vardagen svårare. Att hjälpa till, gå längre sträckor eller leka fritt var inte längre självklart.

”Andra barn skrattade åt henne, och hon blev ledsen och drog sig undan.”

Skolan blev extra utmanande.

”Hon älskar att leka, men när hon går fram till andra barn börjar de skratta. De kallade henne Musu med en hand”.

Den annars så livliga flickan hade mer och mer börjat hålla sig för sig själv.

Ett telefonsamtal som tände hopp

En dag fick Mamie ett samtal från sin syster, som berättade om Mercy Ships och möjligheten till gratis operationer. Då tändes hoppet.

”När jag hörde att de kunde operera mitt barn kände jag en sådan glädje.”

Musu själv var förväntansfull:

”Mamma, tror du att de kan fixa min hand?”

”Vi lämnar det i Guds händer.” svarade Mamie sin dotter.

Vägen till läkning

Den 15 november 2024 opererades Musu ombord på Global Mercy. Operationen tog tre timmar men effekten av de timmarna sträcker långt mycket längre.

Efter operationen började rehabiliteringen. Med hjälp av skenor och lekfulla övningar tränade Musu sin arm tillbaka till rörlighet.

”Hon är otroligt modig. Hon kämpar på, även när det gör ont, berättar handterapeuten Karen Simpson”

Och mitt i allt fanns en bubblande glädje hos Musu. Hon hittade snabbt sin plats på avdelningen, hjälpte de yngre barnenen, bar runt på ett stetoskop och blev något av en liten assistent.

”Vi hade så roligt tillsammans”, minns Louisa.

Ett nytt kapitel

Efter nästan nio veckor var det dags att åka hem.

”När vi kom till skeppet var vi sjuka och mådde inte bra. När vi lämnade det var vi fyllda av glädje, säger Mamie.”

Ärren finns kvar, men Musu har återfått funktionen i sin arm. Hon kan sträcka ut handen, greppa och göra saker hon tidigare inte klarade. I skolan märks förändringen tydligt.

”Hon är gladare, mer aktiv och deltar i allt”, berättar hennes lärare.

Framför allt har Musu fått tillbaka sin framtid. ”Hon vill bli sjuksköterska”, säger Mamie stolt. ”Och jag kommer att stötta henne.”