Långsiktigheten i Mercy Ships hjälparbete lockade narkosläkaren Per-Erik att bli volontär

Den medicinska resursbristen är enorm

I Västafrika finns stora utmaningar kring kirurgi berättar Per-Erik. Framför allt är resursbristen stor. Man har inte alltid tillgång till adekvat övervakningsutrustning som exempelvis pulsoximeter, som i Sverige är ett absolut krav för att ens få söva en patient. Har man inte en sådan kan det vara svårt att upptäcka syrebrist, speciellt hos patienter som är mörkhyade där blåa hudförändringar inte syns lika lätt. Man måste jobba nära kollegorna i landet för att kunna stärka upp resursbristen, menar Per-Erik. 

”Det finns många exempel där man från länder i väst skickar avlagd teknik som narkosapparater eller respiratorer till länder där de har inte utbildningen för att använda den. Men Mercy Ships jobbar på ett behovsprövade sätt i nära samarbete med lokal sjukvårdspersonal för att förse med rätt teknik och utbildning.”

Det finns inte heller tillräckligt med utbildade narkosläkare i Afrika säger Per-Erik.

”När vi höll utbildning i Dakar träffade jag en narkossköterska som jobbat 17 år i en liten klinik på landsbygden där hon jobbade helt ensam.”

Per-Erik berättar också om annan stor utmaning –den kulturella. I Sverige och övriga västvärlden har kulturen inom sjukvården förändrat mycket över tid och teamarbetet har kommit att bli en förutsättning för säker kirurg.

”Mycket tack vare WHO:s checklista för säker kirurgi. Tanken med den listan är att alla som deltar vid operationen ska våga säga till om de ser någonting, så att man täcker alla säkerhetsaspekter innan man börjar operationen. En så enkel metod minskar risken mycket för komplikationer och dödsfall. Men i många låginkomstländer finns en hierarki som vi inte är vana vid i Sverige, där man inte får ifrågasätta en läkare. Att införa WHOs checklista vid operationer, som Mercy Ships arbetar med, innebär en stor förändring i kultur och arbetssätt, något som tar tid.”

”Jag har blivit mer fördomsfri”

Man förändras av en volontärinsatsens berättar Per-Erik. Nya perspektiv utmanar invanda tankemönster.  

”Man möter sjukdomstillstånd som gått mycket längre än vad man skulle acceptera i Sverige. Exempelvis strumaförändringar som växt sig enorma och fördärvat patienters liv under lång tid. Detta ser man inte i Sverige eftersom vi få behandling långt, långt tidigare”

Missnöjet med svensk sjukvård må vara stort i Sverige men Per-Erik säger att när man kommer till fattiga länder förstår man hur enormt priviligierade vi är.

”Man får perspektiv på tillvaron och inser hur mycket vi har att vara tacksamma för i vårt samhälle. Man kan också bli frustrerad över allt slöseri vi har råd med, engångsartiklar och saker vi kasserar.”

Förutom perspektiv på samhället och sjukvården får man också många nya kulturella intryck som volontär.

”Man inser att man omedvetet bär på många fördomar, berättar Per-Erik När jag var med på kursen i Dakar då var två personer från Kamerun där. Min första tanke var att de var där för att lära sig. Men det visade sig att de var kursens väldigt kompetenta lärare. Många från lokalbefolkningen kommer ombord för att jobba med oss och det blir en annan typ av kontakt än när man kommer som turist. Man kan till och med bli hembjuden ibland.”

2 minuter till jobbet

Att bo ombord på ett fartyg tillsammans med hundratals volontärer med olika yrkesroller från över 40 nationaliteter skapar en unik arbetsmiljö och familjär gemenskap.  

”Det är nästan som en blandning av att vara på läger och på jobb, säger Per-Erik och skrattar. Och väldigt smidig resväg. Jag som pendlar 3,5 timmar per dag har där 2 min till jobbet. Fyra trappor ner.”

På frågan om han får många reaktioner på att han ger sig iväg från jobbet i Sverige svarar Per–Erik att folk är väldigt positiva och nyfikna.

”Alla, utan undantag, säger – å va häftigt! Många blir intresserade och vill själva åka ut. När jag åker i väg denna gång så är det tyvärr en lite ansträngd bemanningssituation på vår arbetsplats men då har jag kollegor som säger, – vi jobbar lite hårdare när du är iväg, det är vårt sätt att bidra till att hjälpa världens fattiga och utsatta.”