”Världen har blivit för stor för att jag ska kunna sitta hemma hela tiden”

”Jag minns en pojke jag träffade i Senegal nu när jag var där januari till juni 2023, Saliatou, runt sex år gammal.”

Säger Josefin och berättar om sin senaste volotnärinsats. Saliatou hade haft en barnsjukdom som lett till att bakterier börjat angripa vävnader i hans mun så att delar av ansiktet hade dött bort. Saliatou saknade båda läpparna och tungan hade växt fast vid underläppen. Ett fruktansvärt tillstånd som orsakas av näringsbrist och den största delen barn som drabbas av detta dör. Saliatou hade överlevt men var starkt stigmatiserad på grund av sitt utseende. 

I dessa länder finns en utbredd vidskeplighet och man dömer människor hårt. Man tänker att de kan vara förbannelser eller Guds straff som gör att de ser så annorlunda ut, berättar Josefin.

Den unga pojken fick genomgå många och omfattande operationer, vid ett tillfälle höll Josefin och teamet honom nersövd mellan två operationer, för att läkningen skulle vara effektiv som möjligt. Så personalen fick verkligen tid att lära känna Saliatou.

Han blev avdelningens lilla boss, han blev så orädd och bekväm med alla. Det var fint att se hur var när ingen avvisade honom på grund av hur han såg ut.

Josefin berättar att det är just förändringen i varje enskild individ som påverkar henne mest, att få vara med och ge människor, som aldrig haft möjlighet att få vård, en ny chans i livet. 

Det är nog det som berör mig mest – Att få se människor få sin värdighet tillbaka.

Josefin berättar att volontärerna som jobbar ombord gör allt för att se patienterna i ögonen och visa dem att de är värdefulla.

Vi vill att de ska känna att du är inte din tumör, du är inte din missbildning, där är älskad för den du är. Kan de sen få upptäcka att de faktiskt är älskade av Gud är det ju också helt fantastiskt.

I januari 2024 ska Josefin åka ut som volontär med Mercy Ships igen, denna gång räknar hon med att kunna vara ute två år. Hon åker då till Sierra Leone och går ombord Global Mercy som ligger i hamn för en tio månader lång insats där mer än 2 350 säkra gratisoperationer kommer att utföras och mer än 200 hälso – och sjukvårdspersonal kommer att få utbildning. I Sierra Leone finns bara två narkosläkare i den offentliga vården, så en stor del av insatsen handlar om att träna sjukvårdspersonal i säker anestesi.

”Det kan vara utmanande att mötas på rätt nivå när en sjuksköterska eller läkare kommer ombord fartyget för att gå bredvid eller träna. Allt är nytt för dem och de har inte samma resurser som hemma. Men vi vill dela kunskap på ett respektfullt sätt och inte komma ovanifrån. De är kompetenta och har lång erfarenhet men samtidigt ibland stora kunskapsluckor som vi kan få hjälpa till att fylla.

Josefin har arbetat som narkossjuksköterska 13 år och är väldigt tacksam för den anestsi-utbildning och erfarenhet hon fått i Sverige eftersom hon insett att den håller väldigt hög nivå internationellt. Redan som 8-åring visste hon att hon ville bli sjuksköterska och jobba utomlands för att hjälpa utsatta människor. Men det var först när en ingift morbror, som var narkosläkare, berättade om sina utlandsinsatser som hon tänkte att narkossjuksköterska kunde vara en bra väg. Men det är ett hantverk berättar hon, som man hela tiden blir bättre och bättre på, och det var först efter 5 år som färdig narkossjuksköterska som hon kände sig trygg nog att testa på utlandsjobb. 

”Det var perfekt att åka med Mercy Ships, för jag tyckte det verkade lite läskigt att åka med en organisation som gör akutinsatser i krisdrabbade områden. Dessutom har Mercy Ships en kristen värdegrund och det passade min egen tro väldigt bra.” 

Första resan gick till Madagaskar och varade i tre veckor, det var mycket nytt och lite kulturkrock men i stort en positiv erfarenhet, vilket ledde till att hon åkte tillbaka för att göra ytterligare 3 månader volontärinsats i samma land.

”Det var nog den andra resan som satte sig under huden.”

Eftersom hon stannade längre denna gång fick hon möjlighet att se mer av landet och bli vän med många som bor där. Hon kom in mer i arbetet och fick nära vänner ombord. När hon åkte hem den gången visste hon att var tvungen att åka tillbaka igen. Och hon beskriver att efter den resan blev hon aldrig riktigt densamma.

Jag kände att världen är inte längre densamma och jag är inte samma människa. Det var som om min hjärna hade öppnats upp för hur ojämlikt världen är och jag kan inte gå tillbaka igen. Världen hade blivit för stor för att jag ska kunna sitta hemma hela tiden.” 

Läs mer berättelser från våra volontärer

Per-Erik Wärme

Narkosläkaren Per-Erik arbetade volontärt i Senegal med Mercy Ships

Lars och Åsa Gisel

Åsa och Lars återvänder efter 40 år

Tommie Kristensson gör karriär som marin volontär

”Att bli volontär gav mig ny livs- och arbetsglädje som styrman.”

Emmanuel

”Jag visste att det var precis vad jag ville göra. Min ursprungliga dröm att studera medicin fungerade inte men så småningom arbetade jag ändå med att stötta läkarna.”

Evelina Fasth

Det var bara glädje att komma tillbaka till skeppet. Jag kommer ihåg känslan när jag såg skeppet där i Dakars hamn. Jag blev varm i hela kroppen och det var som att komma hem.

Anneli Persson

Den 11 september 2008 kom Anneli Persson, till Liberia och Mercy Ships sjukhusfartyg för första gången. Numera befinner hon sig i Afrika ungefär fem månader om året.

Intresserad av att bli volontär