Evelina åter på Africa Mercy
Det var bara glädje att komma tillbaka till skeppet.

Evelina Fasth

I slutet av augusti 2018 åkte jag tillbaks till Mercy Ships för andra gången och till ett nytt land, Senegal. Jag var i Guinea året innan och visste när jag lämnade skeppet att jag skulle tillbaka. 

Det var bara glädje att komma tillbaka till skeppet. Jag kommer ihåg känslan när jag såg skeppet där i Dakars hamn. Jag blev varm i hela kroppen och det var som att komma hem. Det som har berört mig mest genom att jobba på sjukhuset på skeppet har varit den kärlek och glädje som finns på varje avdelning. Den smittar av sig och när patienter och deras anhöriga påpekar den och man får höra det från flera personer då vet man att den är verklig.

Att få en patient som varit isolerad för att han/hon sett lite annorlunda ut pga en tumör i ansiktet eller att dennes ben inte ser normala ut. Att en person som bär på så mycket skam som inte vill se en i ögonen när man hälsar. När personen bara sitter och kollar ner på sina händer. Rädd för att vara på en främmande plats, kanske första gången på en båt och kanske första gången den ser en vit person. Att få se denna person i ögonen och visa kärlek, att den är viktig, och att den är älskad även med en tumör i ansiktet.

Sedan att få följa resan efter operation och bara få se hur personen blommar ut och blir sitt rätta jag. Att ögonen bara skiner av glädje och kärlek. Att få se det största leendet när smärtan försvunnit efter operationen och sedan få se patienten dansa och sjunga av glädje. Att se på föräldern eller mor/farföräldern när ett barn som haft böjda ben, men nu tar sina första steg med raka ben efter operationen, det är häftigt. Så mycket glädje och stolthet som bara strålar i ögonen på dem.

“– Kärleken och glädjen som jag fått uppleva på sjukhuset och bland besättningen på skeppet är något jag tänker på varje dag och det jag saknar som mest här hemma i Sverige.”

När någon här hemma frågar hur det har varit berättar jag att åka och få jobba på Mercy Ships är det bästa jag någonsin gjort. Man får lära känna olika människor i olika levnadsförhållanden, olika kulturer, man växer som människa och jag har verkligen insett vad som är viktigast här i livet och man får vänner för livet över hela världen.

Läs mer berättelser från våra volontärer

Emmanuel

“Jag visste att det var precis vad jag ville göra. Min ursprungliga dröm att studera medicin fungerade inte men så småningom arbetade jag ändå med att stötta läkarna.”

Anneli Persson

Den 11 september 2008 kom Anneli Persson, till Liberia och Mercy Ships sjukhusfartyg för första gången. Numera befinner hon sig i Afrika ungefär fem månader om året.

Svein Karlsen

Efter 40 år i tjänst på land och ett vägskäl i livet, ville jag göra något helt nytt. Nu hade jag äntligen möjlighet att resa till havs. Jag tog sjöfartsutbildningen, och nu var det sex månader mellan mig och ett jobb som maskinist.

Josefin Tapper

Josefin skildrar sina upplevelser från tiden som volontär hos Mercy Ships. “Mina upplevelser av att arbeta på skeppet har också starkt påverkats av de människor jag levt och arbetat med.”

Vera Alstad

Det hela började med att Vera skulle skriva en uppsats om volontärtandvård i sin utbildning. Sommaren 2006 kom hon därför till Ghana och skeppet Anastasis.

Dr. Gary

Maxillo-facial surgeon
“For hope to be credible in the future,
it must be tangible in the present.”

Intresserad av att bli volontär