När du har levt i åratal med ett medicinskt tillstånd som du fått höra att det inte går att operera är det lätt att förlora allt hopp om ett botemedel.
Hos Khoudia, som efter åtta år med en växande tumör i ansiktet fick en remiss till Mercy Ships, väcktes en efterlängtad glimt av hopp.
”Jag trodde aldrig att jag skulle slippa ha den här tumören på kinden”, säger 18-åringen. ”Så när de sa att de skulle göra det sa jag: ’Okej’, men jag hade aldrig föreställt mig att de faktiskt skulle ta bort hela tumören.”
Khoudia växte upp i Kaolack-regionen i centrala Senegal och märkte att hennes vänstra kind började svullna när hon var 10 år gammal. Hennes mamma Atta var snabb med att ta henne till flera sjukhus i hopp om behandling. ”Nej, vi kan inte operera detta” var ord som de sedan fick höra igen och igen.
Att växa upp och vara annorlunda
Tumören i öronspottkörteln var vid den tidpunkten smärtfri, men när Khoudia umgicks med sina jämnåriga kände hon sig utanför.
”Min dotter tjatade hela tiden och sa: ’Jag vill fortsätta att studera'”, sade Atta. ”Men när hon gick till skolan brukade hennes vänner göra narr av henne och hon kom hem gråtande.”
Som den äldsta av sju syskon utvecklade Khoudia och hennes mamma ett särskilt band. Hon hjälpte Atta i uppfostran av hennes fyra bröder och två systrar och hjälpte till på gården.
”Min mamma är min bästa vän ”, säger Khoudia. ”När jag blev sjuk hjälpte hon mig, hon stöttade mig och hon var med mig hela tiden. Hon hjälpte mig att göra allt och när hon pratade med mig gav hon mig hopp.”
När Khoudia var 16 år gammal hade tumören blivit oerhört smärtsam. Det kändes som om hon blev stucken i ansiktet av tusentals små nålar. Hon förklarade: ”Jag brukade få så ont att jag inte kunde se”. Khoudia var tvungen att hoppa av skolan och kunde inte längre säsongsarbeta som hembiträde.
Hopp om läkedom
Under ännu ett fruktlöst sjukhusbesök fick Atta veta att Africa Mercy låg i Dakar. Hon började undersöka Mercy Ships som ett alternativ. Även om fartyget sedan seglade iväg på grund av pandemin, knöt Atta kontakter som hörde av sig igen två år senare när Africa Mercy slutligen återvänt.
”De var bara så glada över att äntligen vara här”, säger Mary Toupin, en amerikansk sjuksköterska som tog hand om Khoudia under hennes tid på avdelningen. ”De hade varit på en resa tillsammans och de hade äntligen nått den här dagen som de hade väntat på.”
Kirurgerna från Mercy Ships utförde en parotidektomi för att ta bort tumören. Det var en livsavgörande maxillofacial operation som hade varit efterlängtad i åtta år.
”Efter operationen gav de mig en spegel så jag kunde se när de tog bort bandaget,” minns Khoudia. ”Jag tittade på mig själv och sa: ’Wow!’ Från den stunden var jag så lycklig.”
Atta var vid hennes sida – och lika glad. Hon ekade dotterns ord:
”När de kom och tog bort bandaget och jag såg det blev jag så glad, för jag hade aldrig trott att det kunde tas bort. Jag trodde aldrig att jag skulle få se hennes kind utan tumören i mitt liv.”
Den franska sjuksköterskan Caroline Grob blev berörd av Khoudias mod. ”Jag blev helt enkelt överväldigad”, sade Caroline. ”Hon hade en enorm tumör i ansiktet och bara log. Hon klagade aldrig.” Hon tillade: ”När hon såg sitt ansikte efter operationen var hon ännu gladare!”
Mary sade att det var ”ett sådant privilegium” att få vara med och ta av bandagen. ”Det är något riktigt speciellt”, sade Mary. ”Det var ett ögonblick som man aldrig glömmer.”
Vägen framåt
En månad efter operationen var Khoudia smärtfri och hennes ansikte hade läkt, så hon skrevs ut från sjukhuset. Hon och Atta applåderade de goda nyheterna. Atta strålade:
”Jag är bara så glad. Nu kan jag återvända hem med min vackra dotter.”
När hon förberedde sig för att återvända till sin by sa Khoudia att hon var mest spänd på att träffa sin far, eftersom hon står honom mycket nära. Hon visste att han inte skulle tro sina ögon när han såg henne.
”Det kommer att bli en stor fest när jag kommer hem, det vet jag”, sa Khoudia med ett leende.
Vill du vara med och rädda liv?
Läs fler berättelser om våra patienter
Ett oslagbart leende – Saliou’s berättelse
Saliou var för liten för att inse att han var annorlunda. Vid två års ålder hade den lilla pojken inte en aning om att hans läpp- och gomspalt skilde honom från de andra barnen.
Mansare älskar fotboll
Mansare var bara ett år när hans ben började växa fel. Hans pappa trodde att orsaken var en förbannelse och gömde honom inomhus. Med åren blev det värre och utanförskapet växte
Adama, Senegal
Adama föddes i Senegal med läpp och gomspalt men familjen hade ingen möjlighet att få kirurgisk vård, som så många andra barn i Västafrika. På Global Mercy fick den hjälp hon behövde.
"Behovet är enormt och köerna med patienter verkar oändligt långa. Varje gång blir jag rörd, det är så många patienter som lider av allvarliga medicinska problem."
+46 (0)31 77 66 936