Jocelin fick sitt liv tillbaka

Under bara 18 månader hade tumören blivit stor som en melon

Jocelin såg sig omkring livrädd. Vem skulle inte vara rädd? För den tolvåriga pojken var hamnen i Madagaskar en helt främmande plats och han synades intensivt av främlingar som inte talade hans språk. Tumören, stor som en melon, på Jocelyns hals var skräckinjagande. Läkarna kände försiktigt på den, log mot honom och lugnade med ord om att allt skulle bli bra. Jean Paul, Jocelins pappa, var också rädd. Han hade sett tumören börja utvecklas bara 18 månader tidigare och på kort tid hade den vuxit snabbt. Hans son gick med en halsduk för att täcka sin skam.
– Det är svårt för mig att se honom med denna tumör som växer. Han säger att barnen inte retar honom, men han tar bara av halsduken när han är med oss, berättar Jean Paul.Lokala läkare erbjöd sig att operera tumören men till en enorm kostnad, långt bortom vad en enkel bonde med 14 barn kan betala. Operationen skulle också vara mycket riskabel med tanke på den lokala sjukvårdens begränsningar. Jean Paul bad om ett mirakel. En dag berättade en förbipasserande att han just hade återvänt från ett fartyg med utlänningar som botade honom från en tumör i ansiktet. Han hade bilder med sig och visade upp dem. Jean Paul såg skillnaden på före och efter operationen och såg mannen som ett bönesvar. Fartyget hade lagt till i Tamatave och Jean Paul tog dit sin son. Aldrig hade han mött vänligare läkare, inte heller sett så avancerad medicinsk utrustning. De fick också det glada beskedet att Jocelin skulle opereras utan kostnad.

På operationsdagen, bad Jean Paul att Jocelin skulle bli botad. Att överlämna sin son till att sövas ner är lika mycket en oro för föräldrar i Madagaskar som i Sverige. Jean-Paul väntade, osäker på resultatet. När sjuksköterskorna förde tillbaka Jocelin till avdelningen, kunde han inte tro sina ögon. Tumören var borta! Rädslan försvann och både far och son gladde sig över det goda resultatet. Pappa Jean Paul är full av tacksamhet:
– Vi hade inget hopp! Men ni gav oss hopp och jag är så glad för detta resultat. Tack! Vi välsignar er framtida resa.

Jocelin behöver inte längre gömma sin tumör i t-shirten. Han säger att han vill bli precis som sin pappa när han växer upp. En bonde som planterar ris i sin hemby. Jocelyn har en framtid.

Madagaskar

Vill du var med och rädda liv?

Läs fler berättelser om våra patienter​

Tumören växte i 36 år

En operation ombord Africa Mercy var hans sista hopp

Hon hade aldrig sett sin dotter

En skada på ena ögat och gråstarr på det andra lämnade henne blind

En förlorad barndom som återvanns

När Sasiline var två år föll hon med armen i kokande vatten

"Behovet är enormt och köerna med patienter verkar oändligt långa. Varje gång blir jag rörd, det är så många patienter som lider av allvarliga medicinska problem."

Aktuelles aus unserem Blog

Att gråta framför sina barn

En vecka efter att vi kommit ur karantänen fick vi beskedet att vi alla måste börja bära mask samt hålla två metersavstånd till varandra. Det var då jag inte kunde hålla tårarna inne. Den först veckan med de nya restriktionerna grät jag i mängder och

weiterlesen