Jocelin fick sitt liv tillbaka
Under bara 18 månader hade tumören blivit stor som en melon
Jocelin såg sig omkring livrädd. Vem skulle inte vara rädd? För den tolvåriga pojken var hamnen i Madagaskar en helt främmande plats och han synades intensivt av främlingar som inte talade hans språk. Tumören, stor som en melon, på Jocelyns hals var skräckinjagande. Läkarna kände försiktigt på den, log mot honom och lugnade med ord om att allt skulle bli bra. Jean Paul, Jocelins pappa, var också rädd. Han hade sett tumören börja utvecklas bara 18 månader tidigare och på kort tid hade den vuxit snabbt. Hans son gick med en halsduk för att täcka sin skam.
– Det är svårt för mig att se honom med denna tumör som växer. Han säger att barnen inte retar honom, men han tar bara av halsduken när han är med oss, berättar Jean Paul.Lokala läkare erbjöd sig att operera tumören men till en enorm kostnad, långt bortom vad en enkel bonde med 14 barn kan betala. Operationen skulle också vara mycket riskabel med tanke på den lokala sjukvårdens begränsningar. Jean Paul bad om ett mirakel. En dag berättade en förbipasserande att han just hade återvänt från ett fartyg med utlänningar som botade honom från en tumör i ansiktet. Han hade bilder med sig och visade upp dem. Jean Paul såg skillnaden på före och efter operationen och såg mannen som ett bönesvar. Fartyget hade lagt till i Tamatave och Jean Paul tog dit sin son. Aldrig hade han mött vänligare läkare, inte heller sett så avancerad medicinsk utrustning. De fick också det glada beskedet att Jocelin skulle opereras utan kostnad.
På operationsdagen, bad Jean Paul att Jocelin skulle bli botad. Att överlämna sin son till att sövas ner är lika mycket en oro för föräldrar i Madagaskar som i Sverige. Jean-Paul väntade, osäker på resultatet. När sjuksköterskorna förde tillbaka Jocelin till avdelningen, kunde han inte tro sina ögon. Tumören var borta! Rädslan försvann och både far och son gladde sig över det goda resultatet. Pappa Jean Paul är full av tacksamhet:
– Vi hade inget hopp! Men ni gav oss hopp och jag är så glad för detta resultat. Tack! Vi välsignar er framtida resa.
Jocelin behöver inte längre gömma sin tumör i t-shirten. Han säger att han vill bli precis som sin pappa när han växer upp. En bonde som planterar ris i sin hemby. Jocelyn har en framtid.
Vill du var med och rädda liv?
Läs fler berättelser om våra patienter
Samba hade läppspalt i 56 år
Han led av utanförskap och trakasserier i 56 år på grund av sin läppspalt.
Awa brukade dölja sin mun med handen
Awa dolde sin läpp- och gomspalt med handen. I år hade föräldrarna hoppats på en operation för sin dotter, men hade fann ingen hjälp som de hade råd med.
Sekouba tillbaka i skolan!
En dag upptäckte Sekouba en liten knöl i munnen. Allt eftersom den växte i oroväckande takt tvingades han ge upp vänner, lekar och tillslut skolan.
"Behovet är enormt och köerna med patienter verkar oändligt långa. Varje gång blir jag rörd, det är så många patienter som lider av allvarliga medicinska problem."
Aktuelles aus unserem Blog
Åsa och Lars Gisel återvänder till sjukhusfartyget där de träffades
Åsa och Lars Gisel träffades när de båda arbetade på Mercy Ships första sjukhusfartyg. Deras kärlekshistoria sammanflätas med arbetet att bygga upp välgörenhetsorganisationen som skulle hjälpa de utsatta genom ett flytande sjukhus.
Mercy Ships insats 2024 ska stärka kirurgisk kapacitet på Madagaskar
På Madagaskar lever 75 procent av befolkning under fattigdomsstrecket och för 95 procent skulle ett kirurgiskt ingrepp medföra ekonomisk ruin.
Käkkirurgen Payam Farzad om att vara volontär i Sierra Leone: ”Värt varenda minut”
Nyligen kom Payam Farzad, käkkirurg, tillbaka till Sverige efter två veckors volontärarbete ombord på sjukhusfartyget Global Mercy, i Sierra Leone – ett land det inte finns en enda käkkirurg.
+46 (0)31 77 66 936