När du har levt i åratal med ett medicinskt tillstånd som du fått höra att det inte går att operera är det lätt att förlora allt hopp om ett botemedel.
Astou var 20 år gammal när hennes liv tog en oväntad vändning. Vid den tidpunkten var hon gift och väntade sitt första barn. Hon hade en familj som stod nära henne och stöttade henne och trivdes i sina sammanhang i Senegal. Framtiden såg ut att bära på glädje och förväntan.
Men när hon vaknade upp efter ett akut kejsarsnitt insåg Astou snabbt att något var fel. Hennes ansträngande förlossning hade orsakat inre skador och resulterat i obstetrisk fistel.
Enligt Världshälsoorganisationen beräknas 2 miljoner unga kvinnor leva med obstetrisk fistel i Afrika söder om Sahara och Asien. Även om fistlar till stor del kan förebyggas om man får förlossningsvård i tid, krävs det oftast en operation för att de ska kunna läka ordentligt.
Eftersom hon inte hade råd med kirurgisk vård levde Astou med fisteln – som gjorde att hon läckte urin – under de kommande 20 åren. Dessutom förlorade Astou också sitt barn under den svåra förlossningen. Hon minns den enorma sorgen:
”Jag stannade i sängen i en månad och kunde inte resa mig upp eller göra något annat.”
Utmaningarna med obstetrisk fistel
Astous första man lämnade henne kort därefter när han insåg att läckaget inte skulle upphöra. Hon kunde inte fortsätta att arbeta som hembiträde, så hon var tvungen att flytta hem till sina föräldrar.
I många fall blir kvinnor som Astou med fistel utstötta och övergivna av sina samhällen eftersom de ofta uppfattas som orena. Men trots att hennes man avvisade henne stod Astous familj vid hennes sida. Även om de inte hade råd att ge Astou medicinsk hjälp gav de henne känslomässigt stöd.
”Min familj bemötte mig med kärlek, ingen avvisade mig eller sa något som sårade mig”, minns Astou.
Men även med en stödjande familj begränsade fisteln Astous sociala liv. Hon isolerade sig själv av rädsla för att hon skulle läcka och lukta illa. Att missa sin systers bröllop och gömma sig för gästerna var särskilt smärtsamt för Astou.
”På hennes bröllopsdag låste jag in mig själv på rummet. Jag sa till min familj: ’Berätta inte var jag är, säg bara att jag inte är här’.”
Att gå miste om sociala evenemang och familjesammankomster är vanligt för kvinnor som lider av inkontinens. Det innebär en särskild ensamhet i Afrika eftersom sociala kontakter värderas högt i de flesta samhällen. Att inte kunna delta i sammankomster bryter kontakten med gemenskapen och leder till ytterligare isolering.
Kärlek och hopp
Under ett familjeevenemang träffade hon Mamadou – och hoppet spirade igen. När han visade intresse för att gifta sig med henne berättade hon genast om sitt tillstånd och förväntade sig att han skulle ångra sig.
”Det kommer inte att hindra mig från att gifta mig med dig och göra allt jag kan för att ge dig medicinsk vård”, svarade han.
Efter deras bröllop höll Mamadou – som är jordbrukare och affärsman – sitt löfte och började spara för att kunna ta henne till sjukhuset. En lokal läkare bekräftade att hennes tillstånd gick att behandla – men att det skulle krävas en operation.
Ännu en gång var ekonomin ett hinder på deras väg till läkning. Så det nygifta paret väntade och hoppades. Under denna tid välkomnade de också ett litet mirakel: en dotter.
En dag hörde de på radion att Mercy Ships skulle komma till Senegal för att erbjuda gratis operationer.
Mamadou och Astou gick dit och sökte först bara behandling för Astous struma, en svullen sköldkörtelknöl som hade vuxit i tio år. Men eftersom Mamadou visste att den obstetriska fisteln gick att behandla, tog Mamadou mod till sig och frågade om de kunde operera henne för den också. Han hade sett sin fru bära bördan av en osynlig sjukdom på egen hand i flera år.
Svaret ha fick var mer än de kunde ha hoppats på: Astou skulle opereras för båda sina åkommor, den synliga och den osynliga!
Läkedom på Africa Mercy
Vid 40 års ålder fick Astou sin fisteloperation tillsammans med 13 andra kvinnor, av vilka många också hade letat efter hjälp i flera år. Hon tillbringade några veckor med att återhämta sig på sjukhusavdelningen, omgiven av andra som kunde relatera till hennes resa.
”När jag var på fartyget träffade jag kvinnor som hade samma sjukdomar som jag och de trodde inte att de någonsin skulle bli friska”, säger hon.
Rachel Cooper, volontär från USA, var en av de sjuksköterskor som tog hand om Astou. Hon kunde inte låta bli att lägga märke till hur Astou fick ny livsgnista efter operationen.
”Till en början var hon reserverad och det var vanligt för de flesta av våra patienter… att de kom till oss och tittade ner i marken eller hängde med huvudet. Och man kunde se att det fanns så mycket skam inbakat i att vara en kvinna som läckte urin från en obstetrisk fistel. Men allteftersom hon fick vård såg jag hur hon blev gladare.”
Astou kände också förändringen hos sig själv, särskilt under klädceremonin, en fest där kvinnor som opererats för just fistel får vackra nya kläder.
”Efter operationen, när jag tittade på mig själv, kände jag att jag inte var som förut”, sa Astou med förundran.
Några månader senare kom hon tillbaka till sjukhuset för att få struman borttagen. Efter den lyckade operationen gick hennes tankar genast till en ny start i livet.
”Jag längtar så efter att få komma hem till min man och dotter och känna mig frisk. Jag är redo att gå tillbaka till arbetet på min gård utan rädsla för att jag ska bli sjuk och behöva sluta arbeta”, säger hon.
Mamadou vet att Astous förvandling är djupare än bara fysisk. ”Sedan hon fick hjälp är hon fri och lycklig. Hon kan gå ut och hon kan också ta emot vem hon vill hemma, full av glädje.”
Låt din morsdagspresent bidra till kirurgisk hjälp för utsatta kvinnor!
Läs fler berättelser om våra patienter
Hon hade aldrig sett sin dotter
En skada på ena ögat och gråstarr på det andra lämnade henne blind
Cheikh, läpp- och gomspalten gjorde honom rädd för mat
Hans läpp- och gomspalt gjorde att han led av undernäring. Med hjälp av dietister ombord gick han upp nog i vikt för att få sin livsförvandlande operation
Gnilane största längtan är att ta examen
Drömmen om att utbilda sig gick i kras när operationen för att ta bort den växande tumören kostade för mycket.
"Behovet är enormt och köerna med patienter verkar oändligt långa. Varje gång blir jag rörd, det är så många patienter som lider av allvarliga medicinska problem."
+46 (0)31 77 66 936