Grannarna sade: Skicka bort henne!

Neny lyssnade inte och kallade istället sin dotter för ”en gåva från gud”

Nenys liv tycktes kollapsa från alla håll. När hennes dotter Somaya föddes var Neny djupt chockerad att se hennes lilla barns mun fördärvad av en kluven läpp och gom. Hon hade aldrig sett något liknande det tidigare. Somayas far var upprörd. “Det här är inte mitt barn! Ingen i min familj har det här” utropade han “Det är inte mitt!” Han övergav dem båda och flyttade till en annan by.

När den tårfyllda Neny kom hem från sjukhuset, sade grannarna att hon borde lämna bort barnet. “Skicka henne till ett barnhem. Skicka bort henne!” Sade de om och om igen. Men Neny lyssnade inte. “Somaya är en gåva från Gud,” svarade hon. Hon fortsatte att be för sin bebis. Hon kommer ihåg dagen några månader senare när hon såg ett program på TV om Mercy Ships. Kirurger hjälpte personer med samma problem som Somaya – utan kostnad för patienterna. Eftersom Neny inte hade pengar att betala för en operation, var det precis vad hon behövde höra. Mercy Ships genomförde undersökningar för patienter och en undersökning skulle ske snart i en närliggande stad. “Detta är ett svar från Gud,” tänkte Neny.

Tidigt på undersökningsdagen tog Neny med Somaya för att bli utvärderad. Det var första gången hon hade sett en annan person med en kluven läpp. Hon blev uppmuntrad över att de inte längre var ensamma. När Neny fick Somayas avtalskort för att bli behandlad på Mercy Ships, var hon överlycklig.

Men än en gång vände sig Nenys glädje till förtvivlan. Två dagar före mötet utbröt en brand i hennes hus. Ingen skadades, men allt Neny ägde förlorades. Hon förklarar. “Självklart var jag ledsen att vårt hem brann, men jag tänkte mer på sjukhusbesöket eftersom det handlade om mitt barns framtid. Hennes läppar borde ha blivit fixade, men avtalskortet försvann i branden”. Den här extra tragedin vägde tungt på axlarna och Neny övergav nästan allt hopp. Somaya började prata, men hennes missformade gom gjorde det svårt att formulera ord, även att äta och dricka var en utmaning. “Hon hade problem med att dricka och äta. Det kom ner fel. Hon var ofta sjuk. Hon hostade alltid “, berättar hennes mamma.

Fem månader senare höjde Nenys hopp när en radiosändning meddelade att Mercy Ships återvände till Madagaskar och skulle hålla en undersökningsdag nära hennes by igen. Somaya hade ny chans! Att få ett andra kort var lättare än hon trodde och hennes tvååriga dotter var återigen planerad till operation. På sjukhusskeppet var de malagassiska mödrarna till barn med kluvna läppar ett stöd för varandra. “Vi hade ett bra förhållande eftersom alla barnen hade samma problem,” reflekterar Neny. “Vi frågar varandra, ’hur mår din baby? Och hur är det med din?’” Det var en glädje att inte längre höra hårda ord. I stället fanns det bara ord av barmhärtighet och hopp. Äntligen förstod någon.

“Nu är hon frisk!” Deklarerade den lättade Neny efter Somayas framgångsrika operation. “Nu kan hon äta och dricka normalt. Innan operationen kunde hon bara säga “Mumma”. Nu börjar det vara klart när hon vill ha något, hon säger “Vatten, mamma!”. Neny var full av förväntan när det var dags att återvända till hembyn. Hon kunde inte vänta till grannarna fick se Somayas söta nya leende. “De kommer att bli förvånade över att se henne återvända med dessa läppar”, säger Neny med ett flin.

Madagaskar

Vill du var med och rädda liv?

Läs fler berättelser om våra patienter​

En krigare i miniformat

Fifalinas ben var så böjda att hon inte kunde hålla kroppen rak, utan behövde hålla i någon för att inte snubbla.

Ett oslagbart leende – Saliou’s berättelse

Saliou var för liten för att inse att han var annorlunda. Vid två års ålder hade den lilla pojken inte en aning om att hans läpp- och gomspalt skilde honom från de andra barnen.

Jocelin fick sitt liv tillbaka

Under bara 18 månader hade tumören blivit stor som en melon

"Behovet är enormt och köerna med patienter verkar oändligt långa. Varje gång blir jag rörd, det är så många patienter som lider av allvarliga medicinska problem."

Aktuelles aus unserem Blog

Att gråta framför sina barn

En vecka efter att vi kommit ur karantänen fick vi beskedet att vi alla måste börja bära mask samt hålla två metersavstånd till varandra. Det var då jag inte kunde hålla tårarna inne. Den först veckan med de nya restriktionerna grät jag i mängder och

weiterlesen