Strax efter påsk 2025 var det dags – vi satte oss på planet mot Madagaskar. Vi skulle göra samma resa som våra volontärer gör, till den livfulla hamnstaden Toamasina och Mercy Ships sjukhusfartyg Africa Mercy. Under några intensiva dagar skulle vi få uppleva arbetet på plats: möta patienter, volontärer, besöka vårt Hope Center och se vårt projekt för barn med klumpfot i aktion. 

Vi som reste var jag, Stefan Sonesson, ansvarig för Mercy Ships Sverige, och tre fantastiska gäster: Curt Holmbäck, Therese Engström och Jonas Engström. Curt är en varm vän till Mercy Ships, filantrop och aktieintresserad västeråsare som valt att använda sina resurser till att stötta hjälpinsatser i Afrika. Therese och Jonas kommer från Lidköping – hon driver ett charmigt Bed & Breakfast och han är vd och delägare i Wisby Tankers, ett rederi som bland annat fraktar apelsinjuice från Brasilien till Europa. Wisby Tankers har i många år varit engagerade i vår verksamhet. Det är alltid lika givande att få koppla samman våra givare med de liv som förändras tack vare deras stöd.

Madagaskar – en vacker ö med stora utmaningar 

Att resa till Madagaskar tar ungefär ett dygn – och när vi närmar oss slås vi av den frodiga grönskan, som kontrasteras av vetskapen om återkommande torka. Landet har omkring 30 miljoner invånare, ungefär lika stort till ytan som Sverige, men med ett trasigt vägnät och väldigt begränsad tillgång till sjukvård. Kirurgisk vård är för de flesta helt utom räckhåll. Sedan 1996 har Mercy Ships varit här fyra gånger – och det känns lika viktigt varje gång. 

Liv räddas – ett i taget 

Väl ombord på Africa Mercy installerade vi oss i våra gästhytter, och programmet drog igång direkt. En kväll träffade vi en svensk kirurg som just börjat sin volontärtjänst. Han berättade om en kommande, komplicerad operation på en patient med svåra brännskador i ansikte och hals – ett fall där huden dragit ihop sig så pass att patienten inte kunde stänga munnen. Operationen utfördes under vårt besök på operationsavdelningen, och dagen därpå fick vi höra att den gått bra. Ett liv hade förändrats – på riktigt. 

Glädje på verandadäck och vårt patienthotell 

En eftermiddag gick vi upp på verandadäcket, där patienterna får frisk luft varje dag. Där mötte vi barn som nyss opererats – några sprang omkring och lekte, andra satt stilla med sällskapsspel. Volontärer och sjuksköterskor rörde sig bland dem, och värmen, skrattet och kärleken i luften gick inte att ta miste på. 

I Toamasina driver vi också Hope Center, ett slags patienthotell där patienter kan bo före eller efter sin operation. En dag där mötte vi en liten pojke med sin mamma. Han var bara runt 1,5 år och hade läpp- och gomspalt. När han först kom till oss var han så undernärd att han inte kunde opereras. ”Som en liten fågelunge”, sa vår sjukvårdspersonal. Tack vare dietisternas arbete hade han nu gått upp i vikt – och snart skulle han vara redo för sin livsförvandlande operation. Mammas leende sa allt.

Klumpfot och framtidstro 

Vi besökte även vårt projekt för barn med klumpfot, som ligger nära Hope Center. Här arbetar vi inte bara med barnen själva utan också med att utbilda lokal sjukvårdspersonal i den metod som gör det möjligt att korrigera klumpfot utan kirurgi – med hjälp av gips. Denna metod kräver kunskap och mycket tålamod. Att se ett barns fötter gipsas kan verka enkelt, men vi visste att det innebar ett helt nytt liv: att kunna gå, leka, gå i skolan – och bli en del av samhället. 

Kvinnors kamp – och seger 

En av resans starkaste upplevelser var när vi besökte en klinik för kvinnor med obstetrisk fistel, en allvarlig förlossningsskada som ofta gör kvinnorna inkontinenta. Skadan har stora konsekvenser – fysiskt, psykiskt och socialt. Mercy Ships var med och byggde upp kliniken för tio år sedan, och den drivs nu vidare av organisationen Freedom from Fistula. 

Under vårt besök deltog vi i en ceremoni för nio kvinnor som just genomgått en lyckad operation. De fick alla nya gröna klänningar som symbol för en ny början – och deras berättelser var gripande. Många hade förlorat barn under förlossningar, blivit lämnade av sina män och levt i utanförskap i åratal. Men denna dag handlade om hopp, dans och glädjetårar. Varje vecka får runt 15 kvinnor livsavgörande hjälp här.

Från maskinrum till skolbänkar 

Vi mötte också våra svenska volontärer – och deras barn, som går i en internationell skola ombord. Att höra barnen berätta om livet på fartyget, tillsammans med över 50 olika nationaliteter, var fascinerande. Det blev också ett besök i maskinrummet där vi träffade två sjömän – en med 28 års och en med 30 års volontärtjänst bakom sig. Deras engagemang, trots att de inte jobbar med sjukvård, är avgörande för att fartyget ska kunna fungera. Alla behövs. 

En vecka som vi aldrig glömmer 

Efter drygt en vecka var det dags att resa hem till Sverige igen – men vi bar med oss minnen för livet. Vi hade sett hur liv räddas, hur hopp föds och hur människor förändras, både de som får hjälp och de som ger den. Den kärlek och omtanke vi såg varje dag är svår att beskriva. Men en sak vet vi: vi kan alla vara en liten men viktig del i det här stora, varma arbetet. Och det är något att vara tacksam för. 

/Stefan Sonesson
Mercy Ships Sverigechef