När Mercy Ships återvände till Madagaskar under hösten var operationssjuksköterskan och sektionsledaren för ögonoperation, Anneli Persson, på plats för ännu en intensiv insats. Under tre månader koordinerade hon ögonteamet och tog emot patienter vars liv skulle förändras på bara några timmar.

”Mina absolut favorittillfällen när föräldrarna lämnar över deras barn i våra händer. Den tillit som de har i den stunden att faktiskt överlämna sitt barn till oss berör mig varje gång. Och att sedan få ta av bandaget och se glädjen när barnet kan se igen, det är obeskrivbart.”

Totalt opererades 312 patienter, varav omkring 25 barn. Många av dem var helt blinda av grå starr — en åkomma som i brist på sjukvård och förebyggande insatser drabbar hårt. Att se barnens förvandling är, enligt Anneli, något av det mest gripande i arbetet.

”Barn som tidigare hållit sig tätt intill sin mammas ben kunde efter operationen springa genom korridoren, leka, skratta och möta sin omvärld med öppna ögon – bokstavligen”

Den här typen av inspirerande ögonblick är återkommande i Annelies berättelser. Men de avslöjar också något annat: ett enormt vårdbehov i ett land där avancerad ögonkirurgi är sällsynt, dyr och ofta riskabel.

Ögonundersökningarna ute i landet visar tydligt bristerna i ögonsjukvården

Under årets insats hade Anneli även ansvar för screening av patienter. Mercy Ships använder ett stort lokalt nätverk som registrerar patienter i tolv olika städer innan sjukvårdsteamet kommer för att undersöka dem. Under processen blev det snabbt tydligt hur omfattande behovet är.

Anneli beskriver hur många patienter bar på komplikationer efter tidigare misslyckade operationer – ett tecken på bristande kompetens, resurser och säkerhet i landets egen ögonsjukvård. För många är kostnaden den största barriären. Andra hinder är avsaknaden av utrustning, långa avstånd och att patienterna själva måste betala för operationstillbehör innan ingreppet ens kan börja.

”Oavsett hur sjuk du är måste du själv köpa och laga maten på sjukhuset och det är upp till patienten att fixa sterila artiklar som exempelvis kanyler till operationen på apotek innan du kommer till sjukhuset”

Enligt uppskattningar hon tagit del av finns det upp emot 300 000 människor på Madagaskar som har behov av en gråstarrsoperation.

“Det är ett enormt behov, och det är inte många platser som kan erbjuda säker och effektiv ögonkirurgi,” säger hon. För många patienter är Mercy Ships den enda möjligheten att få synen tillbaka.

Volontärskapet en livsstil och ett kall

För Anneli började allt redan som barn. Hon växte upp i en miljö där mission och kallelse var återkommande samtalsämnen, och som tioåring upplevde hon en stark känsla av att hon skulle arbeta i tjänst för andra. Men livet gick vidare – tills 2007, då hon under en gudstjänst upplevde att kallelsen väcktes till liv på nytt.

Kort därefter fick hon tips om en dokumentär om ett sjukhusfartyg. Det blev början på en resa som hittills omfattat 27 uppdrag med Mercy Ships, motsvarande nästan fem år på fartyget och tre år i organisationens tjänst som chef för Sverigekontoret.

Vägen har inte varit enkel. Första gången hon åkte hade hon råd att åka hem tack vare att hon sålde sin egen kökslampa. Efteråt trodde hon att det var hennes första och sista resa — tills Mercy Ships oväntat erbjöd sig att sponsra hennes flygbiljett. Beslutet att fortsätta som volontär kostade henne jobbet hon då hade i Umeå. Det var en tuff tid och hon fick offra mycket men med tiden öppnades nya kontakter med kyrkor och personer som stöttar hennes uppdrag.

“Det handlar om att följa Gud, även när vägen är osäker. Jag känner en grundläggande tillfredsställelse i att vara där jag vet att jag är kallad att vara.”

Drömmer om mer utbildningsmöjligheter

Trots att Mercy Ships når tusentals patienter varje år ser Anneli stora möjligheter att utveckla ögonprogrammet. Hennes största önskan är att fartygen en dag ska kunna driva två fullskaliga operationssalar dedikerade för ögonkirurgi, och att man långsiktigt satsar mer på att utbilda fler lokala afrikanska kirurger.

Hon menar att det är nyckeln till hållbar förändring: “Vi måste utbilda de läkare som faktiskt stannar i länderna. De som kan föra kunskapen vidare.” Den gamla MSCIS gråstarr operationstekniken som används i många utvecklingsländer är effektiv och anpassad för resurssvaga miljöer. Med bra träning ombord så kan lokala ögonläkare förfina sin teknik och vi kan också vara mentor för nya läkare, genom ett träningsprogram som tar 3 månader kan man behärska tekniken.[AP1] 

Anneli ser också fram emot förbättrade logistiksystem, bättre stöd för medicinteknik och ett mer stabilt rekryteringsflöde. Mycket av hoppet sätter hon till organisationens nya CEO Michelle White som hon känner och har stort förtroende för då hon var med och byggde upp utvecklingen av dagens utbildningsprogram.

“Jag drömmer om full kapacitet, utbildning i toppklass, medicinska skolor, konferenser, givande kurser, bra mentorskap och ett ögonprogram som verkligen gör skillnad – inte bara idag, utan i generationer framåt.”