Hon hade aldrig sett sin dotter

Under 2012 arbetade Mercy Ships i Liberia och till en av våra undersökningsdagar för ögonpatienter kom Pulcherie stapplande med sin dotter på ryggen. Hon uppmärksammades snart och togs om hand av en varm, glad volontär och ögonsköterska vid namn Laurie Nelson.

– Jag kommer ihåg att jag tittade på Pulcherie när hon tog sig fram genom folkmassorna. Hon bar sin baby på ryggen och hade ingen anhörig med sig. Det syntes att hon var blind på långt håll, på grund av hur hon gick. Jag tittade rakt in i hennes högra öga, men tyvärr såg jag hornhinnan var mycket skadad och det ögat gick inte att operera. Då tittade jag in i hennes vänstra öga och såg en tjock gråstarr. Tack och lov, det kunde vi fixa!

Pulcheries synförmåga var vad vi kallar handrörelse – hon kunde se fingrar, men kunde inte räkna dem. När Pulcherie fick frågan om hon någonsin sett sin baby, log hon, blundade och visade med sina händer dotterns form. “Jag har bara sett henne med mina händer” sade hon “Jag känner henne genom mina händer och känner hennes lukt.”

För Laurie var detta en påminde om hennes egen livsberättelse.

– Jag är adopterad och jag fann min biologiska mor när jag fyllde 30 år. Allra första gången jag ringde upp henne och presenterade mig frågade hon genast: ”Är allt bra? Vad har du för hårfärg?” Hon förklarade att när jag föddes 1965, togs jag direkt ifrån henne, så hon hade inte sett mig sedan dess, berättar Laurie.

Pulcherie berättade för oss att hon levt ett hårt liv. Hon hade blivit blind vid 15 års ålder och övergavs av sin make när hon var 33 år. Hon fick själv ta hand om sin dotter utan några möjligheter att få ett jobb eftersom hon inte kunde se. Laurie kunde inte hålla tårarna tillbaka, men berättade att hon nu var i goda händer. Ett par veckor senare opererade man bort Pulcheries gråstarr helt gratis ombord på Africa Mercy. Laurie berättar var också med när man tog bort ögonbandaget på Pulcheries öga.

– Först tittade Pulcherie ner på sin klänning och sade: ”den är orange”. Sedan vände hon sig och kramade oss. När hon tittade upp på skeppet, Africa Mercy, utbrast hon: “Titta vad stor fartyget är!”

Dagen efter operationen reste Pulcherie hem och förundrades under bilfärden av allt hon såg. Väl hemma i sina föräldrars by i och skuggan av ett mangoträd fick hon åter hålla sin lilla dotter i famnen. Och nu kunde hon se henne Som alla mödrar förundrades hon över sin dotters skönhet. Hons studerade allt från ögonfransarna ner till de små tårna.

Vår svenska volontär Anneli Persson från Robertsfors som är operationssjuksköterska, var med när Pulcherie åkte hem till sin by och beskriver det som ett av ”de mest gripande ögonblicken” i sitt liv när Pulcherie kom hem.

– Jag fick se Lauries tårar av lycka för att denna unga mor nu fått chansen att kunna se igen och när vi fick vi se henne krama om sin lilla flicka var det en helt fantastisk stund. Det gick inte att ta miste på hennes lycka. Hon tittade på babyns kropp och sa om och om igen: ”så fin hon är”, ”så underbar hon är”.

Ett par månader senare hade Pulcherie hittat ett arbete så hon kunde försörja sig och sin dotter.

Donera nu