Sveins resa som volontär

Efter 40 år i tjänst på land och ett vägskäl i livet, ville jag göra något helt nytt. Nu hade jag äntligen möjlighet att resa till havs. Jag tog sjöfartsutbildningen, och nu var det sex månader mellan mig och ett jobb som maskinist.

En studiekamrat berättade om Mercy Ships. Företaget jag hade inte hört talas om. Ett sjukhusfartyg som erbjuder gratis sjukvård i Afrika? Varför inte hjälpa till där det verkligen räknas, en gång i livet, och samtidigt få segla som kadett?

Jag tänkte att detta gör jag bara!
Efter ett tag fick jag svar på min ansökan; jag accepterades. Mercy Ships är en kristen organisation och jag förstår nu att man måste vara stark i tron för att genomföra ett sådant arbete. Att se så många barn med båda benen i gips gör att man får en klump i halsen. I korridorerna möts jag ofta småbarn som tränar med en gåstol. De sträcker fram en liten hand för att hälsa. Andra har tagit bort en livshotande tumör och kan börja ett nytt liv. Gemensamt för alla är att de ler genom smärtan. Hoppet om ett bättre liv. Det är också starkt att se människor stå och vänta på bryggan varje morgon. De väljs ut bland tusentals andra som också behöver vård. De flesta har tillbringat sina sista pengar bara på resan till Africa Mercy. Vad tänker de? Vilka förväntningar har de?

En typisk dag ombord ‘den gamla damen’.
Africa Mercy är en ‘dam’ som börjar märka ålder. Med sina 150 meter, nio motorer och mycket sjukhusutrustning, behöver hon en fast besättning utan alltför många förändringar. Det är viktigt att ha bra rutiner för utbildning. Därför är Africa Mercy ideal för kadetter och praktikanter.

Mitt jobb är underhåll och reparation av huvud- och hjälpmotorer med generatorer, nödgeneratorer och att inte minst luftkonditionering. När termometern är över 30°C där är det viktigt att reglera inomhustemperaturen för patienter och personal. I Madagaskar har vi lyckligtvis tillräckligt med vatten. Det är ingen självklarhet i afrikanska hamnar.

Funderar du på att gå?
Frivilliga från över 40 nationer gör en insats ombord, under allt från två veckor till flera år. Den fantastiska gemenskapen har överraskat mig mest. Här är glöms ingen bort. Ingen sitter ensam och äter i kafeterian. Alla blir tilltalade med förnamn och alla har samma mål – att hjälpa till där det behövs mest.

Jag uppmuntrar alla att besöka www.mercyships.se och göra något som är en gång i livet. Möjligheter!